Känner mig värsta nere. Ni vet inte hur svårt det är att ta emot all kritik jag får här på bloggen. Hur jobbigt det är att vara Sveriges största doggerska, alltid bli igenkänd. Jag kan inte ens gå på stan utan att folk tar bilder. Jag försöker att inte visa det här på bloggen eftersom det bara är oproffsigt, men idag så hände en grej på stan och jag inte låtsas längre. Jag kommer inte säga vad det var, ni får helt enkelt respektera mitt privatliv, men det var i alla fall tufft.

Ibland känns det till och med som att mina vänner bara umgås med mig pga bloggen. När det någon gång går dåligt för bloggen, så är jag helt plötsligt ensam. Jag vet inte om jag vill hålla på med det här längre. Jag behöver skaffa riktiga vänner och kunna bajsa ifred utan att någon tar bilder.

Ni vet inte hur mycket jag måste slita för er. Varje dag måste jag hitta på saker att skriva om, även om jag inte har en bra dag. Så ja, det kanske är det bästa jobbet i era ögon, men det kräver mycket jobb att klara av det.

Den här låten beskriver mina känslor just nu: